Va och hälsade på Alex på rehab hemmet idag. Fick vara med på något möte där andra personer som varit med om olyckor fick prata om hur dom kände sig idag och vad som hade hänt dom. Alla satt i rullstol eftersom att alla skadat ryggen i sina olyckor, många av dom hade blivit skjutna, jätte läskigt och jätte hemsk att sitta och lyssna på. Här sitter man och är missnöjd med att man ej orkar göra läxan eller att man inte får svar på ett löjligt sms, och dom sitter i rullstol för resten av sina liv. Man ska inte klaga, för tänk så mycket värre det kunde vara... Alex som själv va med om en motorcykel olycka minns ingen själva av vad som hände. Han hade tappar kontrollen och kraschat in i trottoaren, flugit 15 feet in i ett träd. Punkterat båda lungorna, brutit revben och pajat ryggraden rejält. Doktorn hade sagt att det fanns en 10% chans att han skulle kunna gå igen. Och nu, bara en och en halv månad senare kan han men hjälp av ryggstöd och en krycka gå en bra bit själv.
No comments:
Post a Comment